Marks´ ria och Erkas ladugård på Odensholm 1940, foto ERM



Marks ria som den var förr :

Uppgifterna är hämtade från Helmut Hagars material i Nordiska muséets arkiv i Stockholm:

Rian , eller ri-ra/e var belägen åt sydväst långt bort från den egentliga gårdsplanen.

Den var uppförd i sten med sadeltak av halm.

Själva rians väggar var något högre än byggnaden i övrigt, tack vara några stockvarv ovanpå murkanten. Golvet var av kalkstensplattor. Det fanns en dörr i den nordliga väggen ”uda-ri-dona” och en dörr i väggen mellan logen och rian. Denna dörr kallades ”ina-ri-dona”.

Ri-ugnen var av kalksten och den var stor och fyrkantig. Den låg i samma nivå som golvet. Den hade sidomurar som var framskjutna och högre än själva ugnsrummet. Mellan de framskjutande murarna fanns ugnsöppningen, kallad ”ongz-gate”. Ovanpå sidomurarna fanns stora, flata, ihopmurade kalkstensplattor. Detta kallades ”ongz-oavärke”. Ovanpå ugnsrummet låg järnribbor och på dessa låg röset, stora gråstenar, som kallades för ”kärest-staina”. Ugnens andra långsida räckte in till logen.

Logen hade också ett golv av kalkstensplattor. Den hade två mot varandra placerade stora dubbeldörrar, de s.k.” lo-logona”. Bredvid varje dubbeldörr fanns en liten enkeldörr, ”lo-lihl-dona”. Det fanns också en del av rian som kallades ”boss-lada”. Den hade jordgolv. En stor öppen glugg skapade den enda förbindelsen med logen. Det fanns också ett rum för agnar, den s.k ”an-kätan” som hade förbindelse med logen genom ett öppet hål.

På rian och logen fanns ett sammanhängande loft, ”ri-lofte” och ”lo-lofte”. Rians loft låg högre än logens loft, eftersom rians väggar var högre än längans andra väggar. Bossladan hade inget loft alls. Det fanns också en tillbyggnad på den nordöstra gaveln som var byggd av ihopspikade båtsbräder. På tillbyggnaden fanns förr ett torvtak. Men under senare år var det av tjärpapp( Gottfrid Erkas anm.) Denna del användes som förvaringsrum för allt slags skräp, men även för kärror, Denna del kallades ”ri-skure”.

Gottfrid Erkas född 1924 på Odensholm lämnar, i november 2006, följande uppgifter:

Marks ria är troligtvis byggd under 1800-talet. Den äldsta rian på ön var Niggors ria. De flesta rior flyttades en bit från gården efter att Erkas gård brunnit ner 1877. Branden hade då börjat i rian. Måtten på rian är ca 15m x 5 m.

På Odensholm odlades bara råg och korn. Det var rågen som måste torkas i rian. Kornet tröskades. Vete kunde inte odlas på Odensholm på grund av det utsatta läget för vind och kyla.

Rian användes för att torka säd i för att kunna få ut sädeskornen ur axen. Rians väggar var byggda av (kalk) sten nedtill och av trä upptill. Golvet var av kalkstensplattor. Rian hade halmtak.Rian bestod egentligen av flera delar: En ria där säden torkades och en loge som var skiljd från rian med en vägg. Logen hade oftast inget loft. Sedan kunde det också finnas en vedbod, en boss-lada, en agn-stuka och ev. en vanlig bod. De delarna fanns på kortsidorna av rian. På logen kunde ex. vagnar förvaras vintertid.

I rian fanns en ri-ugn, för att värma upp och torka säden. Ugnen var täckt av stora gråstenar.Ugnen stod i ett hörn. Det fanns ingen skorsten utan all rök stannade kvar i rian.

Det fanns ”paschar”, ett slags slanor, som låg tvärs över rian ca 1,80-1,90 m över golvnivå. Paschorna löpte längs långväggarna på skenor av trä. När man torkade säden hade man bundit nekar ( kärvar) som man undan för undan ställde upprätt ovanpå paschorna med axen uppåt. Man sköt sedan ihop paschorna efter hand.

När säden var torr slog man nekarna mot ridörren, som man hade hakat av och sädeskornen samlades på rigolvet. Dörren som man använde fanns inuti rian mellan rian och logen. Denna dörr kallades ”ina-ri-dona”. Den fanns bara i Marks´ och Erkas ria. Tölning gjordes efter att man slagit nekarna.Halmen som blev kvar sparades som den var i nekar, och den kunde användas som taktäckning. Man sparade också resterna av axen, ”boss”. Det sparades i den del av rian som kallades boss-lada. Det kunde användas som strö till djuren, eller även som mat till korna.

På vintern lades halm mot rians väggar som isolering. Där förvarade man kål, rotfrukter ( men ej potatis) och morötter över vintern.

 

 

Erkas ladugård på Odensholm som den var förr:

Gottfrid Erkas född 1924 på Odensholm lämnar, i november 2006, följande uppgifter om Erkas ladugård:

Ladugården , eller djurhuslängan, var troligtvis byggd år 1879. Ett par år tidigare brann hela gården upp, det var endast en svinstia som klarade sig. Ladugården hade tidigare en annan placering på gården. Gården var längre tillbaks mer som en kringbyggd ”skånegård”.

Ladugården var ca 20 m x 5 m. Den var byggd av kalksten och hade halmtak. På den norra kortsidan fanns en ”stor-stege” som användes för att spana efter lotsning, is, och säl.

Ladugården användes mest vintertid för djuren. Man förvarade hö på loftet. Alla djur var inne hela vintern från ca nov till april. Djuren fick gå ut en gång om dagen vintertid, för att vattnas ur en lång ho som fanns vid brunnen.På sommaren gick alla djur ute hela dygnet. Alla djur utom grisarna gick fritt på ön. Korna vallades hem 2 gånger per dygn för mjölkning och fåren vallades hem varje kväll. Hästarna togs hem när man behövde dem.

Erkas gård var delad mellan 2 familjer. De hade halva ladugården var. Antalet djur var i Erkas gård: häst 1x2, grisar 2x2, får 10x2, och kor 3x2.

 

 

Marks ria och Erkas ladugård 1940-2006:

Öns invånare avhystes från ön i juni 1940 och ön befästes av sovjetmilitären. De använde material från gårdarna till sina anläggningar och befästningar. De använde sten från husen och från alla stengärdesgårdar till att bygga sina anläggningar och befästningar. De behövde troligtvis också en del av husen, så de tog bort halmtaken på dem för att minska brandrisken (?) När sedan ön beskjöts kraftigt då de tyska trupperna erövrade Estland hösten 1941, förstördes flera gårdar helt. Några holmbor flyttade tillbaks under 1942, men flertalet gårdar hade mer eller mindre förstörts av de ryska ockupanterna och under beskjutningen. Under 1943-1944 lämnade de sista holmborna ön. Sovjetmilitären uppförde en signalspaningsstation på ön i närheten av bien. Personalen på den ensliga ön livnärde sig delvis på eget jordbruk, varför ön inte kom att växa igen så hastigt som annars skulle blivit fallet. Ladugården och rian har sedan troligtvis använts av sovjetmilitären bl.a. för de djur som de hade. De har gjort vissa reparationer av bl. a taken.

När holmborna kunde återvända till sin ö år1992, fanns endast Marks ria och Erkas ladugård kvar.

Rian och lagården är efter omständigheterna ganska väl bevarade. De är de enda kvarvarande byggnaderna från den gamla bebyggelsen på Odensholm.

De som är födda på Odensholm och deras ättlingar känner en stor tillhörighet och intresse för ön.

Rian och ladugården är viktiga att bevara för holmborna och deras ättlingar så att något finns kvar av den kultur som funnits på ön under många generationer. Det är också viktigt att bevara rian och lagården med tanke på de omständigheter som gjorde att kulturen och livet på Odensholm upphörde så hastigt. De är också viktiga kulturhistoriskt som de enda kvarvarande byggnaderna från den kultur som fanns på Odensholm, och som när den upphörde 1940 redan då var från en förgången tid.

Odensholms byalag önskar renovera Marks´ ria. Byalaget planerar att rian ska fungera som en fast punkt på ön för Odensholmsborna som besöker ön. Den ska bli en övernattningsstuga och den kan också fungera som en hembygdsgård. Där kan bl a finnas information om den gamla kulturen.

 

Sammanställt av Lotta Odmar 2006-11-26