Utflykten till Ormön i Roslagen

Odensholms byalag och familjen Erkas arrangerade en utflykt till Ormön i Roslagen den 23 augusti med anledning av minnesåret då det var 70 år sedan flykten från Estland. Ormön ligger i norra Roslagen, strax söder om Gräsö. På Ormön var flera Odensholmsfamiljer bosatta under sin första tid i Sverige. Av de sju familjerna från Odensholm, Brus, Greis, Erkas, Marks, Nibondas, Niggors och Stavas, var det medlemmar från sex av familjerna som bodde på Ormön.
 
Utflykten startade med båten Sunnan Express från Herräng redan kl 08.00 på morgonen. Efter en kort promenad till familjen Erkas gård, samlades vi på logen. Vi var drygt 60 personer närvarande. Av dem var det 13 personer med som hade bott som barn på Ormön. Saga Adolfsson berättade om Ormön och personer som bott på ön berättar för oss och frågor besvaras. Det var intressant och rörande att få en inblick i hur det var när de levde så många familjer tillsammans, och höra berättas om olika kuriositeter som det var delade meningar om……

Gårdarna på Ormön
De två gårdarna där Odensholmsborna bodde hade köpts in av Rågöstiftelsen som arrenderade ut dem till holmborna. På båda gårdarna bodde flera familjer och flera generationer. Det är inte klart om holmborna var tvungna att hålla ihop eller kanske hade en vilja att fortsätta leva och fiska tillsammans i det jämlika ö-samhälle, med gemensam samordning av sysslor, som de hade på Odensholm. Från början bodde fyra familjer på den gård som nu ägs av familjen Erkas. På den andra gården bodde också flera familjer och den ägs nu av den estniska familjen Piipuu från Ösel, som också kom som flyktingar till Sverige. Man kan förstå att det inte var så lätt att livnära flera familjer på det som ön och havet gav. Avfolkningen av skärgården hade börjat. Den yngre generationen av holmbor kom till ett nytt land, ett annat samhälle, och en ny tid. Flera familjer bodde kvar in på 1950-talet, men efter hand flyttade familjerna vidare.
Familjen Erkas och familjen Piipuu friköpte sina gårdar från Rågöstiftelsen på 1950-talet.

Flyktbåten
Vi tittade på den välbevarade flyktbåten som byggdes 1942 på fastlandet i Derhamn av båtbyggare Lagman. Voldemar Erkas hade hittat kölen till båten som troligtvis kom från en livbåt från ett stort trupptransportfartyg som hade förstörts av artillerield. Valter Erkas hjälpte till med båtbygget i Derhamn. Motorn hade kommit med en hjälpsändning från Sverige 1942. Båten användes till torskfiske på Odensholm från 1942. I februari 1944 flydde Voldemar Erkas och delar av hans familj till Sverige via Hangö i Finland med denna båt. På Ormön fiskade man strömming med den ända fram till 1974, då Valter Erkas slutligen tog upp den på land för att bevaras.

Skolan
De som gått i skolan berättar: De gick i skolan på ön Stora Risten som ligger strax nordväst om Ormön. Det var en liten skola med flera årskurser i samma klass De fick gå själva till skolan över isen på vintern, och det kunde vara ganska långt för ett litet barn. Ibland när det var skare var det jobbigt att gå. Då kunde de bli osams och slåss om vem som var tvungen att gå först och bana väg till de andra.

Bastubadet
Holmborna byggde sig en egen rökbastu när de kom till Ormön. Bastun användes av holmborna på båda gårdarna. Vi fick höra olika åsikter om hur det var och hur det egentligen gick till…:
”Först badade männen bastu, sedan kvinnorna och barnen, när de kom in i bastun låg bara männens skitiga kläder i bastun samt också mattor, kvinnorna tvättade då kläderna och mattorna, det ingick i bastubadet”
”Bastun sköttes av kvinnorna som eldade på den och såg till att allt fungerade (förstås!), sedan när det var dags gick först kvinnorna och barnen in när en del rök fortfarande var kvar, därefter gick männen in”
”Eftersom jag var så liten såg jag bara nakna tanter från golvhöjd… och den chockerande synen har förföljt mig…”
”I bastun var kolmörkt, man slog varandra med ris, lite otäckt, en del barn ville inte bada bastu sedan, en fasansfull upplevelse”
”Det bodde en ryss i bastun som barnen var rädda för, han hette Nikolai”
Nikolai var nog inte en ryss utan Nikolai Greis från en av familjerna på ön, han kanske pratade riktigt holmbomål, var ganska gammal och kanske barnen inte förstod honom ordentligt.

Lite om julen
Från familjen Brus berättas: De gick ut i skogen för att hämta en julgran som skulle vara tät och fin. Då tog maken plötsligt fram sitt hagelgevär, och sköt sonika av granen. Så bar de hem granen. Likaså släcktes julljusen vid ett tillfälle genom att skjuta på dem. Istället för inlagd sill lade man in salt torsk.

Ormön om sommaren
De yngre generationerna från de olika familjerna har ofta bott på Ormön om somrarna tillsammans med sina mor- eller farföräldrar så länge de bodde där. För familjen Erkas som ännu har kvar sin gård har det betytt och betyder väldigt mycket för de yngre generationerna.

Dagen på Ormön
Under dagen på ön kunde vi ta en promenad och se oss omkring. De som bott på ön kunde återse det hus de bott i och visa för oss andra. För en del var det en del bekant och en del var förändrat, men många år har gått. Byalaget och familjen Erkas bjöd alla på en mycket god och uppskattad lunch, kaffe och goda hembakta kakor (särskilt hallongrottorna!). Vi sjöng allsång under ledning av Bertil Adolfsson och Mats Erkas sjöng med stor inlevelse Evert Taubes ”Möte i monsunen” som hans morfar Valter Erkas har lärt honom på Ormön.
Och, vi hade tur med vädret!

vid pennan, Lotta Odmar