Nyår på Odensholm
Utdrag ur dokument från Nordiska
muséets arkiv, Årets fester och märkesdagar - E.U.36225. Upptecknat av Helmut
Hagar. Sagesmännen var holmborna Johannes Erkas f.1882, Nikolai Greis f.1875,
Hulda Marks f. 1877 och Johanna Krusman f.1871.
Efter julen kom tiden mila jule o ni-ore. Och därefter kom nyåret med
ni-os aftan och ny-os daen. På nyårsnatten sattes nytt os-numra
upp i varje stuga på Odinsholm. Ombytet företogs klockan 12 på natten.
Os-numra utgjordes av en papperslapp med själva årsnumret och en lämplig
text som varierade efter uppfinningsförmåga. Gut nit or förekom alltid i
texten. Texten fick vanligen form av en ramsa där även ett visst rim kunde
eftersträvas. Som ständigt återkommande motiv i denna lyckönskningsformel kan
fiske och fiskelycka, säl och alfågel framhävas – så åtminstone i äldre tid.
Os-numra sattes vanligen upp på väggen mot oa-boz endan. Os-numra
kunde tillverkas av vem som helst i familjen, barnen icke uträknade. Om det
fanns flera barn i familjen, kunde det hända, att man fick 5-6 sådana
lyckönskningslappar på väggen. På nyårsnatten gick man ut och betraktade
himmelen: om det var stjärnklart, blev det gott fiske för det börjande året. Om
det däremot var mulet, blev förhållandet det motsatta. Samma sak gällde för
övrigt även jul och trettondagsnätterna. ( Som en ivrig utövare av denna sed
angives Mats Westerblom på Nygårds. Hans far Josop hade inflyttat till Holmen
från det svenskestniska fastlandet.) Johannes Erkas har hört, att man skulle
sitta mellan två speglar på nyårsnatten för att få se sin fästmö. Detta skulle
ha förekommit på Holmen. Seden att gjuta smält bly i vatten har förekommit, dock
endast på en nyare tid. Johannes Erkas uppger att det var först under hans barns
tid som seden uppkom. Av de former blyet i vattnet antog, försökte man sluta sig
till, vad som skulle hända för vederbörande under året. Om det blåste på
nyårsnatten blev det många nötter detta år. Hälsningsformler på nyårsdagen kunde
vara ganska varierande, t.e.x.: gut nit or, lika o helsa, o gud giva alt som
tarvas ti lavande! Det vanligaste var dock, att säl och alfågel blevo
omnämnda, t.e.x. : goa säla-lik, goa al-lik! Eller: gut nit or o lik
ti säler o aler!….På nyårsmorgonen skyndade man sig att vara den förste i
kapellet. Detta betydde fiskelycka: goa fiske-lik. Ännu bättre, om man
hade näde-nole i fickan. En gång hittade man efter nyårsgudstjänsten en
nätnål i kapellet. Ingen ville den dock antaga som egen. På nyårsdagen då Josop
Westerblom på Nygårds kom hem från kapellet, gick han fram till flaga =
vindflöjeln och knackade på flag-stonge. Detta skulle betyda lycka för
året. (Varje gård hade en vind-flöjel, vanligen vid log-gaveln). Samme Josop
Westerblom gick vidare och lyfte på hlea-hue och smiga = han gick
och lyfte på framdelen av släden och gav ett sugande ljud (som när man driver på
häst) ifrån sig. Vid åsynen av första fartyget för året skulle man lägga sig ner
på marken och vältra sig, valtras, denna åtgärd skulle verka så, att
skepp skulle stranda under året, det kommer"skap-oba.”
ERM: A493:227-"Os-numra"
enligt ovan. Gott
nytt år-hälsning, barnteckning. Ritad på nyårsnatten 1939-1940 av Agnes Brus 8
år.
Berättat av Agnes på
byalagets årsmöte den 14 mars 2009.
Inlämnad av till Eesti Rahva Muuseum av Janne Brus 1940.